Kärlek är den mogna varianten av hat enligt ex. Freud och eller objektrelationsteori, som jag förstår det. Enligt Freud föds vi med dödsdrift inom oss dvs. hatet har fritt spelrum vilket vi kan se med mycket tidiga personlighetsstörningar som riktar hat fra. mot sig själva. Att inte duga, kunna hjälpa sig själv föder ilska och rädsla vilket konstituerar hat. Det lilla barnet behöver kärlek/trygghet av andra för att hålla ihop sig själv och mogna till kärlek. Kärlek till sig själv och till andra.
Barnet, alla människor har både kärlek och hat inom sig. Människan lär sig med stigande mognad att uttrycka såväl hat som kärlek enligt det sätt vi blir bemötta. Den andras förmåga att vara hög i värme dvs. kärlek och i kontroll/kompetens att hålla en kärleksfull linje utvecklar barnet till en mogen, trygg och kärleksfull människa. Kärlek är för mig inte att hålla med, stryka medhårs utan tvärtom. Var och en med värme och kontroll uttrycker sig och sitt på ett sätt så att vi blir begripliga och pålitliga över tid till gagn för en delad värld. Inga plötsliga överraskningar av oresonlig ilska i form av att angripa andra eller sig själv genom att lägga sig platt. Aggressionen används så att den stadgar och gör att en linje kan hållas. Linje i form av avsikt, hållning för mig själv.
Arkimedes myntade uttrycket «rubba inte mina cirklar». Så sant. Ingen annan skall rubba mina cirklar, det skall jag göra själv och endast för att jag begriper att det gagnar mig. Psykoterapi rubbar cirklar hos den vars cirklar de facto inte gagnar personen, relationen eller livet. Den som dödsdriften har fångat och som inte kommit loss, tilllåtit sig att mogna till livsdrift får i samtalet med en professionell människa chansen att utveckla sig själv till tillåtelse att leva livet, älska och bli älskad.
Dialogpraktiken 